Pappasyndromet

När jag var liten hände det ganska ofta att min pappa tappade bort saker. Han letade och letade. Ofta blev han irriterad när han inte hittade det han sökte och började anklaga oss andra familjemedlemmar för att ha tagit hans saker. Exempelvis, "Vem har tagit mina långkalsonger???" varpå hela familjen suckar och svarar att det är väl för helvete ingen som skulle få för sig att låna hans långkallingar?  (okej, det där med "helvete" kanske kom mer i tonåren) Det hela slutade nästan alltid med att mamma ryckte in. Med långkalsongerna gick hon upp på övervåningen, öppnade byrålådan och tog fram långkalsongerna, för dom låg exakt där dom skulle. Varje gång blev pappa lite generad och muttrade något om att "jag tyckte ju att jag tittade där.....". Han hade någon slags märklig oförmåga att SE sakerna han letade efter. Nu har även Jonas drabbats av detta trista syndrom. Vad är grejen? Skärpning pappor!