Snart kan jag springa milen

"You're definitely a runner now!", ropade min joggingapp entusiastiskt åt mig i lördags när jag sprang 20 minuter i ett svep. Okej, tänkte jag och anmälde mig till ett lopp på landet den femte juli. Kul! Inatt sov jag fem timmar med cirka femton uppvaknanden. Mindre kul! Just nu sover lillebror aldrig mer en än timme, ofta vaknar han flera gånger i timmen. Tur att jag är svinbra på att störtdyka ner i djupsömn igen direkt. Känns ändå helt okej. Och känns ännu mer okej att han inte behöver amma varje gång för att somna om = Jonas kan ta en del av nätterna = jag kan få sova några timmar i sträck = sovfest!

Mammajogg

Lyssnade på Martina Haags vinterprat för ett tag sedan och blev så himla sugen på att börja jogga. Tur då att det är min plan! Ska bygga upp lite mer bålstabilitet först å vänta ut isen. Men jag känner mig så sugen och jag gillar Martinas filosofi att det inte ska vara jobbigt. Tolv minuter kan jag nog klara av, hehe.

Rosa

Jag har ju börjat träna mer ordentligt sen fyra veckor tillbaka på ett helt fantastiskt ställe som heter Rosa skrot. Fan vad jag gillar att det bara är tjejer där! Det är en sån systerskapskänsla på hela stället och dessutom är det vad jag vet det enda stället man får ha med sig barn på gymmet (och inte lämna in dom för barnpassning som exempelvis SATS har). Alla hjälps åt med varandras ungar när det är dags å duscha och personalen är grym. Det ammas lite här å där och de har ett svinbra mammabarnpass fyra förmiddagar i veckan. Guld för en föräldraledig mamma med andra ord. Dessutom är det snyggt!

Lingonsylt

Lingonsylt är mitt bästa knep för att få familjen att äta linsbiffar. Man får ta det nyttiga med det onyttiga!



Storebror är precis frisk från kräksjukan. Vi trodde att han var immun för det är alltid jag och Jonas som ligger å spyr men tydligen inte. Vi andra verkar PEPPAR PEPPAR ha klarat oss. Mitt schemaätande går prima bra! Å jag har börjat på mammaträningen! Hade tänkt börja jogga förra helgen eftersom vintern ändå verkade vara inställd men då kom den som ett skott, såklart. Så nu väntar jag ut snön, orkar inte börja min löparkarriär i snö, då är det nog den som kommer bli inställd istället för vintern. Ikväll ska jag och storebror äta marängsviss. Jag har längtat hela veckan och gjort både hemgjord glass och maränger. Det blir så himla mycket mer spexigt med socker sen jag slutade äta det varje dag. Jonas är på landet och borrar upp gipsskivor och sågar i berg. Livet är bra orättvist ibland.

Första pris i föräldraskap

Första pris i föräldraskap går till mig och Jonas som hittade MÖGEL (ja du läste rätt) bakom lillebrors öra. Sjukt äckligt och jag höll på att spy. Annars då? Lillebror fick vaccin igår men verkar inte ha drabbats av några biverkningar i form av feber eller liknande. Skönt! Jag jobbar vidare med årets ledord som visade sig vara skitsvårt. Min nya plan är att testa att göra en ätplan för varje dag i en vecka för att minska småätandet. Står det nerskrivet på papper måste det ju följas lite halvautistisk som jag kan vara ibland. Jag har också fått medelklassångest över framtida boende trots att vi tänkt bo kvar i flera år till men jag gillar inte att inte ha en plan (halvautisten igen). Jag har även jobbångest inför framtiden. Dags att börja kolla efter dagtidsjobb, obetalda jobbnätter känner jag mig inte jättepeppad på. Jag har förresten ett träningskort som började gälla i tisdags där barn under två år är välkomna. Det måste styras upp. Jag planerar även att börja gilla löpning denna vår (det är på tiden efter alla gånger jag har försökt ta till mig denna sysselsättning som vissa verkar gilla så himla mycket). Men denna gång har jag en plan! Jag ska springa med appen Get running som tydligen börjar på en så låg nivå och ökar så långsamt att man aldrig hinner känna att det är så värst jobbigt. Låter ju bra, hehe. Det är ju mitt problem annars, att jag börjar med att springa långt direkt. Det GÅR ju men det är ju bara en pina = inte så sugen på att göra det igen så nära inpå varpå det hela slutar med sporadiska springturer några gånger per år. Nu är klockan snart 20.00 och det är dags för ett äpple.

Vecka 2

Går rätt bra med träningen. I måndags råkade jag av gammal vana köra plankan på tå. Upptäckte detta "misstag" efter 15 sekunder men insåg att 30 sekunder på tå funkar. Målet är en minut efter nyår. Det är svårt att få till träningen, det brukar bli med en vaken bebis bredvid men ibland tröttnar han innan jag är klar. Idag bytte jag en powerwalk mot två timmars grävande. Är helt slut.

Vecka 1

Denna vecka börjar jag med träningen. Första passet igår och vaknade med träningsvärk idag. Alla övningar kändes väldigt simpla men var mycket jobbigare än jag trodde. Klarade plankan på knä i 60 sekunder när jag förut kunde stå på tå i två minuter. Men det känns kul för jag kommer ju märka resultat, snart är jag uppe på tå igen! Träningsupplägget är träningspasset måndag, onsdag, fredag och powerwalk tisdag, torsdag, lördag.

Träning!

Nu jävlar, pepp!

Vikt-igt

Idag packades gravidkläderna ner och mina vanliga kläder upp. Jag fattade att det inte fanns en chans att få på mig mina vanliga byxor men jag ville ändå prova hur för små dom var. Man kan säga att dom var väldigt för små. Det var inte bara att dom inte gick att stänga utan jag fick inte ens upp dom över låren, hehe. Vågen visar +10 kg men å andra sidan visade den +14,5 för en vecka sedan. Fick påminna mig om att jag födde mitt andra barn för två veckor sedan så ett par jeans fast på ena låret får väl ändå vara okej. Ja, det känns okej men problemet återstår att jag inte har några byxor jag kan ha. Som tur är hittade jag typ hundra kjolar i kartongen så får väl bli leggings och kjol denna vinter.

Giftfri förskola

Idag började jag och en annan förälder inventeringen av förskolan eftersom jag har anmält oss till naturskyddsföreningens projekt giftfri förskola. Det gav upphov till en hel del ångest samtidigt som det var skönt att verkligen få allt svart på vitt och att därmed kunna påverka. Exempelvis att få bort 20 år gamla skumgummikuddar som med största sannolikhet innehåller bromerade flamskyddsmedel som utsöndras varje gång någon hoppar på den.

Årsskifte

Läste vad jag skrev för ett år sedan om hur jag tänkte kring året 2012. Jag skrev bland annat: Jag tror 2012 blir ett händelserikt år. Ett bra år. Jag ska gifta mig. Jag kommer förhoppningsvis ha en färdigrenoverad lägenhet. Ett nytt jobb troligtvis. Antagligen en förskoleplats närmre där vi bor. Och muskler. Jo, jag är ju gift, lägenheten är klar (typ), jag fick ett nytt jobb, vi fick en förskoleplats på ett svinbra föräldrakooperativ och jag blev faktiskt stark (i alla fall var jag det innan jag slutade träna). Ändå kommer jag se tillbaka på 2012 som ett tungt år. Första halvåret var faktiskt riktigt bra men efter sommaren hände väldigt mycket skit. Det var många år sedan jag kände mig låg och trött på det sätt som jag gjort under den här hösten men då påminner jag mig om att jag senaste åren mått extremt bra också. Ledord för 2012 var hälsa och balans. Det lyckades rätt bra ändå. Jag prioriterade min hälsa mycket under året, både genom att ta mig tid att träna mycket och att lyssna på min kropp. Jag har blivit bättre på att vara i nuet och inte spela spel samtidigt som jag tittar på serier. Jag har försökt att hitta ett passande ledord för 2013 men jag kommer inte på något. Nästan allt det jag vill ska hända är saker som är svåra att påverka. Och jag vägrar faktiskt att välja glädje. Men jag har två nyårslöften i alla fall:
1. Jag och Maja ska kolla på alla säsonger av Buffy.
2. Jag ska fortsätta med mitt projekt en ny rätt i veckan under hela året.
Lagom löften liksom.

Året i bilder

Januari: Köksrenovering påbörjad i lägenheten

Februari: Vi pendlar fortfarande till förskola men stannar ofta och leker i parken innan vi tar tunnelbanan hem

Mars: Jag åker med mina föräldrar och syster och hälsar på släkt i Skövde. Det är fina vårdagar.

 

April: Valborgmässoafton och riktig sommarvärme på dagen. Vi hänger vid viken.

Maj: Hela maj är massvis med förberedelser inför bröllopet.

Juni: Bröllop!

Juli: Semester på Majas familjs landställe.

Augusti: Många dagsturer med segelbåten. Vi har nästan alltid barnvakt vilket är jätteskönt.

September: Vi har plötsligt en treåring!

Oktober: Köket är klart och det är världens finaste kök.

November: En jäkla skitmånad på många sätt. Tur att snön lyste upp lite.

December: Även om hösten varit tung skedde ändå den bästa händelsen under december, nämligen sommarstugeköp! Lilla har fotograferat oss.

Landet

Det här med landet kommer att göra mig gott. Idag åker vi dit en helg för första gången. Jag ska ta med papparkaksdeg och garn men ingen dator. Jag åkte och köpte en extra pulka idag att ha på landet för det ska bli promenader, tystnad och en massa tid tillsammans. Jag tror till och med att vi ska ha lite tråkigt för det är någonting som är väldigt underskattat.

Jobb

När jag valde att jobba med socialt arbete, hur tänkte jag då? Jag har någon slags jobbkris. Jag vill ha lugn och ro på mitt jobb. Kunna dricka te och prata med kollegor. Inte hantera skrikande tonåringar som kastar blomkrukor i väggen, gå från varje arbetspass med huvudvärk och behöva jobba på julafton. Men jag vill inte heller jobba 8-17. Helst vill jag inte jobba alls. Jag tror inte jag har något som helst behov av att jobba faktiskt. Mitt liv är utanför arbetstid. Jag jobbar för att kunna vara ledig. Och för att få pengar. Nu är jag ledig i fem dagar. Det är ändå en belöning för att slita ut sig i ett lågstatusyrke med otacksam lön. Aa, som Hanna Hellquist sa i senaste Jakten på det perfekta livet: "Jag gillar ändå mest att bara vara ledig."

Motivation

Nu har det hänt mig. Jag har varit så jävla bra så jävla länge nu. Jag pratar om träning och att jag har tappat motivationen. Jag hade byggt in träning så perfekt i mitt liv genom att träna tidigt på morgonen innan jobbet och även om jag inte var sugen så var det så inbyggt att jag gick dit ändå och väl där var det ju underbart. Men nu med nytt jobb, ny resväg, nya arbetstider gör det svårare. Jag måste planera in vecka för vecka och det var väl ungefär det + en seg förkylning som har fått mig ur spår. Jag är inte orolig för att jag inte kommer komma igång igen, jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att det kommer jag att göra. Men jag behöver något nytt. Något kul. Men vad?

För första gången på väldigt många år har jag börjat längta hem när jag är typ på jobbet eller så. Inte jättemycket lägenheten utan området. Jag har aldrig trivts så bra i ett område som här, trots alla galna grannar och att jag nästan inte känner någon här (än). Att kunna gå i skogen (stockholmsskogen) som är precis intill, kunna springa en mil utan att behöva se en enda bil, att kunna vara vid vattnet, ha picknick och senare i sommar kunna gå och bada. Ursäkta töntuttrycket men jag blir mer i balans här. Jag utnyttjar verkligen läget, helst varje dag. Jag vill aldrig flytta härifrån, jag vill bo på våra 63 kvadratmeter för alltid (har faktiskt seriösa planer på att i framtiden skrota vardagsrummet och göra om det till tonårsrum, det kanske går?). Och som idag, att ha fem minuter till ponnyridning och korvgrillning. Det får bli en stående söndagsaktivitet.

Sund

Den finaste komplimangen jag fått fick jag för några år sedan. Det var en klasskompis som sa "Du ser sund ut". Och jag känner mig faktiskt sund. Jag gillar det här med att använda min kropp, att känna att den gör sånt den är gjort för att göra. Gå, springa, cykla, bära, kånka och så vidare. En normal dag när jag hämtar lilla på förskolan bär jag min väska, min träningsväska, lilla i sele på magen och en matkasse i varje arm och känner hur tungt det är men att min kropp orkar. Det är även därför jag ÄLSKAR att hjälpa till att flytta. Jag kanske är den promillen av sveriges befolkning som faktiskt tycker att det är kul att kånka kartonger och möbler. Känns också som en seger att min kropp är i bra form nu när jag spenderade fem år att totalsabba den genom att inte röra på mig alls, gå upp massor i vikt och så vidare. Jag var död resten av dagen om jag gick en långpromenad och bussen var min bästa vän. Men kroppen är förlåtande. Den återhämtar sig. Jag fascineras över hur den fungerar, hur den svarar på hur jag behandlar den. Att se och känna muskler som jag inte visste fanns är verkligen en wowkänsla. Nu när jag har det lite småtöntiga ledordet hälsa och balans för 2012 ska jag även se till att bygga lite mer muskler och gärna få armar som ser ut som Tracy Chapmans. Hon ser tamefan sund ut. Och glad.