Bostadsångest och hur jag slår knut på mig själv

Ja alltså, denna vilja att planera som jag har. Jag vill ha en plan, vi kommer inte kunna bo kvar på våra 63 kvm i all evighet, men vart ska vi ta vägen då? Vi bor nu i ett område vi kan kalla för Alnäs. Det är från början en typisk stadsdel för arbetare men som på senare år blivit väldigt poppis med sin charm och närhet till både vatten och stan. Jag rör mig inte så mycket i Alnäs centrum utan jag mer strövar runt längs vattnet och ÄLSKAR det. Det är helt klart det bästa med att bo här, att det finns så fina promenadvägar och att det faktiskt går att sitta själv på ett berg och titta ut över Mälaren. På storebrors föräldrakooperativ som ligger en dryg km bort är alla barn mer eller mindre vita, de har medelklassföräldrar som inte sällan jobbar med kultur av något slag. Så himla homogent och exakt det som Jonas mamma brukar kalla för "människor som gillar olika". Detta är ett mycket träffande uttryck för vi som bor här är i regel emot rasism, samtidigt som vi har bosatt oss på ett så segregerat område det bara går att hitta där alla är exakt som vi själva, dvs vita, medelklass och mot rasism. Det får mig att skämmas och tänka att vi borde integrera oss. Vi skulle ju kunna flytta till stadsdelen som vi kan kalla för Smalgärdet. Det har varit en typisk invandrarförort men som på senare år blivit lite mer blandad, eventuellt. Men då börjar jag tänka på skolan, hur kommer det bli? Är inte den jättedålig och stökig? Och hur mottages det att mitt barn som är en pojke exempelvis vill vara lucia? Eller ha rosa kläder? Det är ju typiskt såna saker som funkar i Alnäs. Å jag älskar ju också att umgås med folk som är som jag, där det går att diskutera genus utan att börja på en helt basic nivå, där fler än jag tycker att det är viktigt att barnen inte utsätts för en massa kemikalier och så vidare. När vi bodde i stadsdelen som vi kan kalla Damhagen kände jag mig aldrig hemma med de andra föräldrarna jag träffade på, som exempelvis kunde säga att storebror kommer bli bög för att vi låter honom ha rosa kläder. Eller som tycker att "lite skit rensar magen" om man nämnde att ekologisk mat är att föredra. Ingen skulle ju någonsin yppa något sådant i Alnäs, PK som det är. Det är så himla svårt. Och så tänker jag på hur priviligerad jag är som ens kan välja.