Den finaste komplimangen jag fått fick jag för några år sedan. Det var en klasskompis som sa "Du ser sund ut". Och jag känner mig faktiskt sund. Jag gillar det här med att använda min kropp, att känna att den gör sånt den är gjort för att göra. Gå, springa, cykla, bära, kånka och så vidare. En normal dag när jag hämtar lilla på förskolan bär jag min väska, min träningsväska, lilla i sele på magen och en matkasse i varje arm och känner hur tungt det är men att min kropp orkar. Det är även därför jag ÄLSKAR att hjälpa till att flytta. Jag kanske är den promillen av sveriges befolkning som faktiskt tycker att det är kul att kånka kartonger och möbler. Känns också som en seger att min kropp är i bra form nu när jag spenderade fem år att totalsabba den genom att inte röra på mig alls, gå upp massor i vikt och så vidare. Jag var död resten av dagen om jag gick en långpromenad och bussen var min bästa vän. Men kroppen är förlåtande. Den återhämtar sig. Jag fascineras över hur den fungerar, hur den svarar på hur jag behandlar den. Att se och känna muskler som jag inte visste fanns är verkligen en wowkänsla. Nu när jag har det lite småtöntiga ledordet hälsa och balans för 2012 ska jag även se till att bygga lite mer muskler och gärna få armar som ser ut som Tracy Chapmans. Hon ser tamefan sund ut. Och glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar