Otrygghet

När jag var 28 år fick jag mitt livs första fasta anställning.
När jag nu är 29 år har jag sagt upp mig för ett vikariat på sex månader.
Det går bra nu.

Olika tider

Klockan 08 på morgonen och båda barnen sover. Det ena för att det har varit vaket sedan klockan 05 och därför redan är trött igen. Det andra för att det gärna sover till 10.

Maja

Finaste Maja tillsammans med lillebror.

 

 

Åtta månader

För en vecka sedan fyllde lillebror åtta månader. Har ej suttit vid datorn på över en vecka, därav fördröjningen. Mitt liv alltså. Det är kul men i n t e n s iv t. Särskilt med en storebror som har så svårt att somna på kvällarna och när han väl somnar är jag själv så trött att jag oftast stupar i säng. Men det är ett annat inlägg. Nu till sak: åtta månader! Åh han är så stor! Och så rolig å glad! Han kryper runt och reser sig mot allt. Han har alltid minst två blåmärken på huvudet och det är som det ska vara. Storebror är det bästa han vet. Och att gunga och att få krypa runt utomhus och käka gräs. Dock kan det bli lite trist att sitta still i vagnen ibland. Eller sitta still överhuvudtaget. Men det är ju också som det ska vara.

Snart kan jag springa milen

"You're definitely a runner now!", ropade min joggingapp entusiastiskt åt mig i lördags när jag sprang 20 minuter i ett svep. Okej, tänkte jag och anmälde mig till ett lopp på landet den femte juli. Kul! Inatt sov jag fem timmar med cirka femton uppvaknanden. Mindre kul! Just nu sover lillebror aldrig mer en än timme, ofta vaknar han flera gånger i timmen. Tur att jag är svinbra på att störtdyka ner i djupsömn igen direkt. Känns ändå helt okej. Och känns ännu mer okej att han inte behöver amma varje gång för att somna om = Jonas kan ta en del av nätterna = jag kan få sova några timmar i sträck = sovfest!

Nu ska hela rasket bort

Vi bestämde för ett år sen att vi skulle bygga en altan. Eller trädäck som det tydligen heter när det ligger på marken. "Problemet" var bara att vi har en öppen spis på gamla uteplatsen som vi såklart ville nyttja och då kunde vi inte bara bygga upp på befintlig mark eftersom då skulle golvet vara i samma nivå som elden i spisen typ. Så vi grävde. Eller inte vi, men grannens son med andra grannens grävmaskin. Planen var att gräva ut en halvmeter, fylla på med markduk och dränerande grus å sen lägga på reglar på det efter femtielva vändor med den lånade markvibratorn. Tyvärr visade det sig efter grävandet att det låg ett berg som stack upp precis där vi planerade uteplats. Fräckt! Jonas fick låna en bergsåg som han har kämpat med hela vintern. Tills kompisen som lånat ut bergsågen  (och är i fåbortberg-branschen) kom och hälsade på å ba, alltsååå, det kommer ta hundra år om du ska såga bort det där berget. Jonas såg ett x antal timmars arbete kastas i sjön. Men sen kom kompisen tillbaka nu i helgen och borrade/hackade/spräckte bort skiten. Det tog några timmar och i utbyte fick han en båt som stod och skräpade på tomten. Sååå, nu kanske det blir ett trädäck inom överskådlig framtid.

Bloggkrisen

Här skulle det kunna vara en fin bild på en smarrig tårta. Jag skulle ha kunnat bakat den i påskas och jag skulle ha kunnat delat med mig av receptet. Eventuellt skulle jag även  kunnat lagt in en gullig bild på mitt ena barn som äter tårtan i vårsolen. Jag skulle kunnat skrivit att det var så skönt att det blev så varmt denna påsk. Och lagt upp en bild på alla påskliljor vi har på tomten.

Eller så hade jag kunnat skriva om hur jag började påskafton med att misslyckas med en sockerkaka. Vem i helvete misslyckas med en sockerkaka? Jag skulle ha kunnat skriva om hur extremt trött jag var där på morgonen och att allt bara blev fel. Hur jag lyckades få tårtkrämen att skära sig och hur jag fick slänga allt. Hur jag fick gå och ta en så lång dusch varmvattnet räckte till för att starta om dagen. Jag skulle kunnat skriva om att jag bara ville gå och lägga mig och sova istället för att fira påsk.

En kompis har slutat blogga. Hon pratade om hur man visar upp sitt liv. Bara vissa vinklar och visst ljus får vara med. Lite snyggare i Instagram, som Stefan Sundström sjunger på sin senaste skiva. Och jag håller med, jag känner också så. Och vem bloggar jag för? Tillslut efter min omstart blev det en asgod tårta. Och den känns ju mer frestande att fota och skriva om, än geggan i papperskorgen.

Kris

Jag som skrockat och sagt att trettioårskris, det kommer inte drabba mig. Jo, visst förstår jag att det kan infinna sig en kris hos vissa. Ja, det vanliga.. vem ska jag leva med? Kommer jag få några barn? Biologiska klockan tickar osv. Men jag har ju min man och mina två barn. SÅATTE. Tji fick jag, mitt namn är kris. Boendekris, jobbkris, bloggkris (den största av alla kriser!), kompisrelationskris, yrkesvalskris och så vidare. Jag satsar på att ha löst krisen innan jag fyller trettio om ungefär exakt ett år. Känns bra att ha styrt upp det hela med en plan. 

Sju månader

Ja, jag vet, bloggen är försummad. Men här kommer den obligatoriska månadsrapporteringen i alla fall. Lillebror tar sig fram hyffsat nu. Han kryper några steg ibland, men mest tar han sig fram på andra sätt. Men känns som att han kommer komma på grejen vilken dag som helst nu. Han är oftast glad men har senaste dagarna haft någon slags gnällsvacka. Troligtvis pga frustrationen över krypandet. Hehe, typiskt att man (jag!) alltid ska hitta förklaringar. Det känns liksom lite lättare då. Manba: Äh, det är nån utvecklingsfas, det går över snart. 

Han är en morgonmänniska och somnar gärna innan 19 på kvällarna. Jag är helt chockad. Kan mitt barn somna klockan 19? Storebror som har så svårt att somna på kvällarna. Nackdelen är att lillebror vaknar alldeles för tidigt för min smak. Å så vaknar han dessutom en gång i timmen å vill amma hela nätterna. Men men, det går väl över det med snart. Mat äter han dock mycket och gärna! Så himla kul! Även där är jag helt ovan från storebror. Kul att det kan bli så olika. En matvrakig morgonunge och en spinkig kvällsunge.

Livet på landet

Eftersom jag nu är ensam med barnen blir det ingen pw på egen hand vilket annars har blivit min förmiddagsrutin när vi är på landet. Däremot lyckades jag locka med storebror att gå en promenad medan lillebror sov i barnvagnen. Tricket var att utlova att titta på olika djur och fika med varm choklad. Det blev en 8 km-runda där storebror satt på vagnen när det var väg och gick själv när det var skog. Det hela blev succé, jag tror storebror yttrade ordet "härligt" i olika sammanhang minst 20 gånger. Gullunge!

Skogsterräng

Äntligen är vi på landet igen. Jag och barnen ska vara kvar efter helgen när Jonas jobbar. Totalt tio dagar. Så fort jag kommer ut i skogen är det som om jag kan andas bättre. Inget brus från E4an, bara fågelkvitter. Skulle vilja ha det såhär jämt.

Faster

Kortsiktigheten

Efter sex månader utan mer sammanhängande sömn än tre timmar som mest blir nätterna lite som ett töcken. Lillebror har senaste tiden vaknat en gång i timmen. Målet är hela tiden att få somna om så fort som möjligt. Av någon anledning försvinner alltid nappen mystiskt på natten och förutom nappen som ibland får honom att somna om är amning enklaste och snabbaste sättet. Så, vad gör jag då när jag i mörkret famlar över lakanet i dubbelsängen för att hitta nappen utan resultat? Fort in med tutten i munnen för att fortast möjligaste få somna om. Det logiska hade ju annars kanske varit att lägga 30 sekunder på att på riktigt leta fram nappen. Längre tid hade det troligtvis inte tagit. Och att ha nappen återfunnen hade säkert underlättat resten av natten, men varför lägga 30 sekunder på att leta napp när det tar två sekunder att stoppa in tutten i munnen på ungen? Typiskt kortsiktigt agerande som min hjärna bedömmer som bästa alternativet där i natten.

Blåögd frukost

Att bli sex månader innebär också (oftast) att ögonfärgen är fastslagen. Så sorry alla som hoppades på något annat än blått, för blå ögon är precis vad lillebror verkar ha fått. Här äter vi frukost, lillebror med aprikosgröt i hela ansiktet och storebror räknar hur många sekunder jag har på mig att fota honom. Jag hann precis kan man säga.

 

Budda

Juste, sitta är också något lillebror lärt sig sedan femmånadersrapporten. Först var det lite vingligt men nu är han rätt stadig. Sjukt praktiskt.

Nappen

Lillebror är inte helt på idén med napp. Helst ska den vara varm när han får den i munnen. Så ibland stoppar jag in den i min egen mun först så den ska bli varm. Så går det som det går, exempelvis kan man vakna på morgonen med en napp i munnen då bebisen och jag själv somnade om i väntan på att nappen skulle bli varm.

Sex månader

Idag fyller lillebror halvåret. Det är stort! Det har hela tiden känts som att han är mycket senare i utvecklingen än vad hans storebror var men plötsligt hände allt på en gång. Den senaste månaden har han både börjat rulla runt och ställa sig i krypställning. Känner mig en aning ambivalent inför att han snart kommer börja krypa. Kul att han kan ta sig fram själv men jobbigt att ha koll på alla saker överallt. Det är ju rätt bekvämt att lägga ner honom och veta att han inte kryper iväg och får tag på något. Dags att köpa barnspärrar och se över säkerheten här hemma nu. På matfronten går det framåt, även om han helst skulle vilja äta potatis, torsk och äggsås varje måltid. Jag passar på att göra hemlagad mat eftersom jag tycker det är så himla kul och att jag nu har tiden. Var livrädd att han skulle älska köpebarnmat när vi testade det första gången för någon vecka sedan men icke! Tvärtom! 1-0 till hemlagat. Känns ju bra med tanke på att det var motsatsen med storebror, då dög ju bara köpematen. Han har även börjat med napp när han ska sova på natten eftersom han är så snuttig. Det är väldigt jobbigt att mitt bröst hela tiden ska behöva agera napp men vi begränsar användandet till nätterna eftersom jag fortfarande är lite av en nappskeptiker. Otroligt skönt att det kan funka för Jonas att natta och få honom att somna om också. Hursomhelst, här kommer sexmånadersbilden och, på begäran, även en bild på storebror på sin sexmånadersdag för fyra år sedan.

 
Storebror:

Stickad filt

Denna fantastiska filt! Lillebror fick den i barnvälkomstpresent av Majas mamma som har stickat den. Nu när åkpåsen är bortplockad är den perfekt.

Single mom och myndighetsutövning

Jag har varit ensam med barnen i fyra dagar då Jonas roade sig med skidåkning och skotersafari i Åre med jobbet. Det gick mycket bra, vi vågade oss till och med ut på utflykterna storhandling och restaurangbesök. Kände mig som nån slags supermamma när jag söndag innan tio på morgonen hade kokat fruktpuré, gjort en middagspaj, gjort storkok med barnmat, stekt utflyktspannkakor och båda barnen var nöjda och glada. Var förresten på anställningsintervju idag. Mycket oklart hur det gick. Jag körde på taktiken brutalärlighet. Vi pratade mycket länge om stress. Jag har inställningen att man inte bör ha fler ärenden att man hinner med. Såklart kan det finnas perioder då det blir mycket, men det ska inte vara standard. Att ha fler ärenden än att man kan göra ett bra jobb ska inte vara inbyggt i systemet. En helt rimlig inställning tycker jag. Dock vet jag inte hur dom ser på min skepsis mot hög ärendebelastning. Dom kanske tycker jag verkar vek och stresskänslig. Men då får det vara känner jag då. Väljs jag bort pga det är det väl inte jobbet för mig. Så vi får se. Idag fick lillebror välling för första gången. Jag kokade egen enligt det här receptet (Btw, ÄLSKAR denna blogg). Det slank ner snabbt som attan och sen provade Jonas att natta (för första gången) medan jag betalade räkningar. Efter tio minuter utan minsta pip kom Jonas tillbaka och ungen sov. Vaaaa? Somna utan amning? Underbart.

Frukostgröt * 3