Bloggkrisen

Här skulle det kunna vara en fin bild på en smarrig tårta. Jag skulle ha kunnat bakat den i påskas och jag skulle ha kunnat delat med mig av receptet. Eventuellt skulle jag även  kunnat lagt in en gullig bild på mitt ena barn som äter tårtan i vårsolen. Jag skulle kunnat skrivit att det var så skönt att det blev så varmt denna påsk. Och lagt upp en bild på alla påskliljor vi har på tomten.

Eller så hade jag kunnat skriva om hur jag började påskafton med att misslyckas med en sockerkaka. Vem i helvete misslyckas med en sockerkaka? Jag skulle ha kunnat skriva om hur extremt trött jag var där på morgonen och att allt bara blev fel. Hur jag lyckades få tårtkrämen att skära sig och hur jag fick slänga allt. Hur jag fick gå och ta en så lång dusch varmvattnet räckte till för att starta om dagen. Jag skulle kunnat skriva om att jag bara ville gå och lägga mig och sova istället för att fira påsk.

En kompis har slutat blogga. Hon pratade om hur man visar upp sitt liv. Bara vissa vinklar och visst ljus får vara med. Lite snyggare i Instagram, som Stefan Sundström sjunger på sin senaste skiva. Och jag håller med, jag känner också så. Och vem bloggar jag för? Tillslut efter min omstart blev det en asgod tårta. Och den känns ju mer frestande att fota och skriva om, än geggan i papperskorgen.