Lilla älskar färgen rosa. Om man vill skulle man kunna säga att han är i den välkända rosa perioden. Han vill ha rosa kläder, äta frukost ur den rosa skålen, rita med rosa och så vidare. En del föräldrar beskriver hur deras döttrar som från ingenstans (?) bara älskar rosa och att detta började väldigt tidigt och därför är den enda logiska förklaringen att det måste vara GENETISKT. Jag känner igen mig så himla väl i att kärleken för rosa verkar ha kommit inifrån. Vi har försökt ge honom tillgång till alla färger men rosa har så länge han kunnat peka varit det självklara valet och det har också fått vara det. Jag tror att Maja sa en gång att hon trodde att barn generellt gillar rosa för att det är en behaglig fin färg men att cirka hälften av alla barn inte tillåts/bekräftas i/får positiv uppmärksamhet för när dom gillar rosa medan den andra hälften, ja ni vet. Det är en intressant tanke (Förlåt om jag felciterade dig nu Maja). Det finns så mycket känslor för färgen rosa. Alla borde förresten läsa Fanny Ambjörnssons bok. Ett måste. Och jag undrar också hur länge lilla kommer få fortsätta älska rosa och om kärleken till rosa kommer övergå till hat och förakt som för femåringen i Fannys bok.
Det är intressant hur en färg kan vara så laddad. Min dotter har inte kommit in i en rosa period ännu. Hon dansar på söndagarna och är den enda tjejen som inte har rosa dräkt (och tyllkjol) i hela gruppen. Lilla T fick själv välja danskläder i affären, och valde en svart dräkt och svarta skor trots att 9 av 10 dräkter var rosa.
SvaraRadera