Ännu en söndag spenderas spanandes efter landställe. Jag vet att jag romantiserar landställe men så fort vi kommer ut bland hagar, skog och vatten är det som att jag kan ta djupare andetag. Det är fascinerande och det händer varje gång. En rent fysisk reaktion. Idag var första huset vi tittat på som både jag och Jonas blev kära i (trots tak som borde bytts igår, pågående vattenskada och ett bdt-avlopp som måste göras om snarast). Men vi fick den där känslan (som kanske tyvärr några av dom andra spekulanterna också fick)
Jag hoppas ni hittar något snart. Jag förstår vad du menar med den där fysiska reaktionen.
SvaraRadera