Jag minns det mycket väl. Jag var fyra år och var hemma hos min mormor och morfar. Vi åt spagetti och köttfärssås och spelade in ett kasettband i vardagsrummet. Vi väntade och väntade. Ibland ringde telefonen och då svarade mormor jättesnabbt och blev jättesur varje gång någon ringde för att fråga om vi hade hört något. Och så äntligen ringde telefonen! Det var min pappa som berättade att jag hade fått en lillasyster. Åh, jag som hade önskat så mycket att det skulle vara en syster! Min morfar skrev senare en vers om det där och skickade in till tidningen. Versen löd: "Sofia fick som hon ville, det blev ingen kille. Välkommen Cecilia! Syster Sofia." Ja, tillslut fick hon namnet Cecilia men hon hette ganska länge Anna-Lotta. Inget ont om det namnen men jag tror att både jag och Cecilia är ganska nöjda med att det inte blev det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar