Den sjukaste dagen i mitt liv

Igår alltså, ungefär den här pissiga hösten komprimerad till en dag. Fick beskedet vid 12.30 att min morfar dött. Åkte till sjukhuset och mötte upp min mamma och syster. Såg en död människa för första gången i mitt liv, bara det liksom. En död människa som dessutom var min morfar. Sen kom pappa och hämtade oss och vi åkte hem till deras hus. Sorgligt såklart men fint att vara tillsammans och fint att min syster just kommit hem från Prag dagen innan. Efter middagen säger min mamma att hon mår jättedåligt. Hon är yr och har tryck över bröstet. (En annan pissig sak som hänt den här hösten är att min mamma har blivit hjärtsjuk). Vi får tvinga med henne till akuten. På med ekg och allt ser som tur är okej ut. Underbart! Då ser jag hur min pappa står och tar sig för bröstet. Han säger att han fått ont. Så får även han gå och skriva in sig. Jag och min syster får dela på oss. Det sitter stora lappar på hela akuten att det är MAX två anhöriga per patient och vi skojar om att nu bryter vi ju inte mot den regeln längre i alla fall. Älskar att vi kan skoja mitt i sorgen och allt kaos. Pappas ekg var också fint och vi får äntligen åka hem vid midnatt. Slut på dagen.