Snart kan jag springa milen

"You're definitely a runner now!", ropade min joggingapp entusiastiskt åt mig i lördags när jag sprang 20 minuter i ett svep. Okej, tänkte jag och anmälde mig till ett lopp på landet den femte juli. Kul! Inatt sov jag fem timmar med cirka femton uppvaknanden. Mindre kul! Just nu sover lillebror aldrig mer en än timme, ofta vaknar han flera gånger i timmen. Tur att jag är svinbra på att störtdyka ner i djupsömn igen direkt. Känns ändå helt okej. Och känns ännu mer okej att han inte behöver amma varje gång för att somna om = Jonas kan ta en del av nätterna = jag kan få sova några timmar i sträck = sovfest!

Nu ska hela rasket bort

Vi bestämde för ett år sen att vi skulle bygga en altan. Eller trädäck som det tydligen heter när det ligger på marken. "Problemet" var bara att vi har en öppen spis på gamla uteplatsen som vi såklart ville nyttja och då kunde vi inte bara bygga upp på befintlig mark eftersom då skulle golvet vara i samma nivå som elden i spisen typ. Så vi grävde. Eller inte vi, men grannens son med andra grannens grävmaskin. Planen var att gräva ut en halvmeter, fylla på med markduk och dränerande grus å sen lägga på reglar på det efter femtielva vändor med den lånade markvibratorn. Tyvärr visade det sig efter grävandet att det låg ett berg som stack upp precis där vi planerade uteplats. Fräckt! Jonas fick låna en bergsåg som han har kämpat med hela vintern. Tills kompisen som lånat ut bergsågen  (och är i fåbortberg-branschen) kom och hälsade på å ba, alltsååå, det kommer ta hundra år om du ska såga bort det där berget. Jonas såg ett x antal timmars arbete kastas i sjön. Men sen kom kompisen tillbaka nu i helgen och borrade/hackade/spräckte bort skiten. Det tog några timmar och i utbyte fick han en båt som stod och skräpade på tomten. Sååå, nu kanske det blir ett trädäck inom överskådlig framtid.

Bloggkrisen

Här skulle det kunna vara en fin bild på en smarrig tårta. Jag skulle ha kunnat bakat den i påskas och jag skulle ha kunnat delat med mig av receptet. Eventuellt skulle jag även  kunnat lagt in en gullig bild på mitt ena barn som äter tårtan i vårsolen. Jag skulle kunnat skrivit att det var så skönt att det blev så varmt denna påsk. Och lagt upp en bild på alla påskliljor vi har på tomten.

Eller så hade jag kunnat skriva om hur jag började påskafton med att misslyckas med en sockerkaka. Vem i helvete misslyckas med en sockerkaka? Jag skulle ha kunnat skriva om hur extremt trött jag var där på morgonen och att allt bara blev fel. Hur jag lyckades få tårtkrämen att skära sig och hur jag fick slänga allt. Hur jag fick gå och ta en så lång dusch varmvattnet räckte till för att starta om dagen. Jag skulle kunnat skriva om att jag bara ville gå och lägga mig och sova istället för att fira påsk.

En kompis har slutat blogga. Hon pratade om hur man visar upp sitt liv. Bara vissa vinklar och visst ljus får vara med. Lite snyggare i Instagram, som Stefan Sundström sjunger på sin senaste skiva. Och jag håller med, jag känner också så. Och vem bloggar jag för? Tillslut efter min omstart blev det en asgod tårta. Och den känns ju mer frestande att fota och skriva om, än geggan i papperskorgen.

Kris

Jag som skrockat och sagt att trettioårskris, det kommer inte drabba mig. Jo, visst förstår jag att det kan infinna sig en kris hos vissa. Ja, det vanliga.. vem ska jag leva med? Kommer jag få några barn? Biologiska klockan tickar osv. Men jag har ju min man och mina två barn. SÅATTE. Tji fick jag, mitt namn är kris. Boendekris, jobbkris, bloggkris (den största av alla kriser!), kompisrelationskris, yrkesvalskris och så vidare. Jag satsar på att ha löst krisen innan jag fyller trettio om ungefär exakt ett år. Känns bra att ha styrt upp det hela med en plan. 

Sju månader

Ja, jag vet, bloggen är försummad. Men här kommer den obligatoriska månadsrapporteringen i alla fall. Lillebror tar sig fram hyffsat nu. Han kryper några steg ibland, men mest tar han sig fram på andra sätt. Men känns som att han kommer komma på grejen vilken dag som helst nu. Han är oftast glad men har senaste dagarna haft någon slags gnällsvacka. Troligtvis pga frustrationen över krypandet. Hehe, typiskt att man (jag!) alltid ska hitta förklaringar. Det känns liksom lite lättare då. Manba: Äh, det är nån utvecklingsfas, det går över snart. 

Han är en morgonmänniska och somnar gärna innan 19 på kvällarna. Jag är helt chockad. Kan mitt barn somna klockan 19? Storebror som har så svårt att somna på kvällarna. Nackdelen är att lillebror vaknar alldeles för tidigt för min smak. Å så vaknar han dessutom en gång i timmen å vill amma hela nätterna. Men men, det går väl över det med snart. Mat äter han dock mycket och gärna! Så himla kul! Även där är jag helt ovan från storebror. Kul att det kan bli så olika. En matvrakig morgonunge och en spinkig kvällsunge.

Livet på landet

Eftersom jag nu är ensam med barnen blir det ingen pw på egen hand vilket annars har blivit min förmiddagsrutin när vi är på landet. Däremot lyckades jag locka med storebror att gå en promenad medan lillebror sov i barnvagnen. Tricket var att utlova att titta på olika djur och fika med varm choklad. Det blev en 8 km-runda där storebror satt på vagnen när det var väg och gick själv när det var skog. Det hela blev succé, jag tror storebror yttrade ordet "härligt" i olika sammanhang minst 20 gånger. Gullunge!

Skogsterräng

Äntligen är vi på landet igen. Jag och barnen ska vara kvar efter helgen när Jonas jobbar. Totalt tio dagar. Så fort jag kommer ut i skogen är det som om jag kan andas bättre. Inget brus från E4an, bara fågelkvitter. Skulle vilja ha det såhär jämt.