Om att borra

Ikväll var det fixarkväll på föräldrakooperativet. Av någon anledning dyker det mest upp pappor glatt bärandes på varsin slagborr när det är fixarkväll. Jag kom rätt tidigt och slöt upp med en av papporna på kontoret där det skulle sättas upp hyllor, flyttas på whiteboards, krokar och så vidare. Allt eftersom fler föräldrar (läs pappor) dök upp såg förskolechefen lite undrande på mig och frågade flera gånger om jag inte hellre ville sy eller häfta upp tyg och dukar. Jag började själv tveka på min förmåga av att klara av uppdraget trots att jag själv tänkte att det både skulle vara det roligaste och det jag skulle klara av bäst. Det är så himla lätt att fega ur en sån situation och jag var sjukt nervös att jag skulle klanta till det. Det skulle liksom vara så typiskt fast det kanske bara är jag som tänker så. Det gick dock strålande! Borra är fan kul och handlar cirka 5% om styrka och 95% om att våga. Idag vågade jag.