prata om det

Det finns många saker som det inte pratas om. Sexuella övergrepp till exempel. Det pratas heller inte så mycket om döden eller om sorg över huvud taget. Och det pratas inte om missfall. När en kvinna får ett positivt graviditetstest och upprättar en kontakt med den svenska mödravården får hon med största sannolikhet rekommendationen att inte berätta om sin graviditet förrän 12 veckor har passerat. Anledningen är att under de 12 första veckorna är missfallsrisken stor och det skulle ju vara tråkigt att efter att ha berättat en positiv nyhet behöva berätta att det blev ett missfall. Fast ändå så himla bakvänt. Är det inte OM det slutar i ett missfall som det faktiskt skulle behövas lite informerade nära och kära runt omkring som kan stötta? Jag tror det handlar så himla mycket om rädsla för sorg. Det är inget man ska dela. Jag fick ett missfall i november i vecka 8. Det sög så in i helvete men jag är glad att folk runt omkring visste. För vi följde inte mödravårdens råd och höll käften i tre månader om det fantastiska och sedan det fruktansvärda som hände. Lyckligt lottade som vi är blev vi gravida direkt igen. Är nu i vecka 9 och håller alla tummar och tår för att det ska gå hela vägen denna gång. Btw därför jag inte bloggat på två veckor, jag har SOVIT. Herregud alltså, gravidtröttheten från helvete.