Man kan ju inte förvänta sig att vakna senare än sju faktiskt om man somnar före 22. Älskar morgonpromenad, älskar september, älskar livet faktiskt, lite extra mycket just idag på en klippa lyssnandes på Sundström. Tror dessutom att jag lyckats knäcka metaforen Sabina. Förresten, var det inte exakt detta som var mitt nyårslöfte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar