Latmasksamhället

Vi lever i ett latmasksamhälle. Ofta ser jag folk i mitt hus stå och vänta på bussen bort till tunnelbanan. Det är cirka 600 m att gå och tar inte många minuter. Och det är inte precis skruttiga pensionärer som tar bussen, nä alla möjliga människor i sina bästa år. Mest fascinerad är jag över hur de står på vintern och fryser på busshållplatsen istället för att gå och hålla sig varm. Vi har också en gammal tant i huset som snart fyller 90 år men hon verkar piggast av alla. På städdagen i våras pratade vi om just det, hur viktigt det är att röra på sig. Hon går dit hon ska, exempelvis till det stora köpcentret några km bort, en sträcka som många i min närhet blir imponerade när jag går istället för att ta bussen. Och hon är snart 90! Och min farmor 82 går flera mil i veckan och har hon inte rört på sig på en hel dag brukar hon gå av några stationer innan för att få åtminstone en liten promenad. Men det mest upprörande är hissåkandet i vårt hus. Jag stod nyss nere och väntade på hissen men den var seg. Framför mig stod två män i cirka 30-årsåldern och gnällde över hissen. Den ena killens mobil ringde också och då var det någon i lägenheten som undrade varför  det dröjde så. Han förklarade att det var visst många som skulle åka hiss idag. Jag började fundera på att ta trapporna fast tio våningar direkt efter ett träningspass kändes inte så lockande. Och så kom hissen. Och de båda männen som väntade redan innan jag kom fick åka upp. En trappa. EN! Den ena konstaterade faktiskt själv att de hade ju kunnat ta trapporna eftersom det bara var en våning men det alternativet låg väl antagligen för långt bort i hjärnan att han kom på det först i hissen. Slutsats: dom enda med lite krut i är 80+.