Kris i livet

Lilla har någon slags kris. Jag vet inte om det handlar om att han ska få syskon, att jag och Jonas har varit bortresta i omgångar, att han har sommarlov och inte lika mycket rutiner eller om det är en utvecklingsfas. Eller alltihop. Han är så ängslig hela tiden. Han är orolig för att det ska börja brinna, att huset ska rasa ihop, att träden ska välta i skogen (sist vi var i skogen bröt han tillslut ihop och bara grät och sa att han ville åka hem), att åskan ska slå ner och så vidare. Jag känner mig helt matt av att bemöta all oro och man kan ju inte heller lova att det aldrig någonsin kommer att välta ett träd i skogen för det vore ju att ljuga. Sen är det som att hans vilja har blivit tio gånger starkare senaste veckorna. Jag är inte van, vi bråkar nästan aldrig i vanliga fall. Vi får se vad som kommer ut på andra sidan, vilka nya färdigheter han har fått osv. Mvh försöker tänka positivt.