VIKTigt

När jag var gravid med lilla gick jag upp ganska mycket i vikt ganska fort. Typ tio kg från inskrivning till vecka 25. Detta var inte barnmorskan så förtjust i, rekommendationen är ju att gå upp cirka tolv kg totalt under hela graviditeten. "Ät mindre portioner" var hennes råd när jag försvarade mig med att jag inte alls åt onyttiga saker utan bara var väldigt hungrig. Jag har varit så störd på det där efteråt, hur kvinnans kropp och vikt blir till allmän egendom att fritt tycka saker om hur som helst på ett väldigt okänsligt sätt som jag inte tror förekommer i något annat sammanhand inom vården. Jag fattar ju också att det inte är bra för barnet att mamman gå upp för mycket i vikt (risk för svåra förlossningar, högs blodtryck osv) men SÅ extremt var det ju inte tycker jag. Och det kanske bör vägas mot andra hälsoaspekter, exempelvis att jag åt väldigt nyttig mat och gick en mil om dagen samt styrketränade två dagar i veckan. Ungefär. Men nää. Det stör mig att min vikt blev en issue under en graviditet som annars var så perfekt. Jag har aldrig träffat på någon som haft en lika lätt och problemfri graviditet som jag. Men nu är jag där igen, jag inser att jag går upp snabbt i vikt och mitt bekymmer är inte "åh jag kommer aldrig kunna gå ner dom här kilona" eller "åh jag kommer inte orka bära min vikt". Nä, det jag tänker på är att om nio veckor ska jag väga mig inför min barnmorska.