En vän med en bil

I september när jag var ledig aka arbetslös hade jag som projekt att köra bil. Jag har ju körkort sen fem år tillbaka men kör nästan aldrig och har byggt upp en rädsla för att köra bil. Jag KUNDE ju ta bilen om jag var tvungen men det blev för jobbigt eftersom jag fick ont i magen, hög puls osv. Om jag exempelvis tog bilen till mataffären för att storhandla var det enda jag tänkte på hela tiden att jag snart måste köra bil igen tillbaka hem. Och om jag och Jonas var på middag någonstans och vi hade åkt bil dit och jag skulle köra hem så Jonas kunde ta en öl så kunde jag inte njuta av middagen för jag bara tänkte på hemresan. Helt stört. Jag brukar ju tjata på andra när det gäller andra saker som är jobbiga att det enda som gäller är att utsätta sig. Men det gäller ju inte mig, inte mitt problem, det är ju något helt annat ju. Men så gjorde jag det ändå. Jag led. Men nu har det tamefan släppt. Trodde jag aldrig. Jag är inte alls nervös längre och jag kan ta bilen helt lätt och ledigt. Det är faktiskt en frihetskänsla. Andra fredagen i rad åker jag med lilla till landstället eftersom jag är ledig och så tar Jonas bussen efter jobbet. Så jävla stolt över mig själv.