Förskoleångest #748

Förskolesituationen är helt sinnesjuk. Efter att Jonas ringt stadsdelen och frågat hur det ser ut framöver, när dom tror att vi kan få en förskola i närheten där vi bor och fått beskedet "minimal chans att han får en plats under 2012" kände jag att jag dog lite. Det är ju ett år! Och alla vet ju att i januari finns ju inga platser. Hej augusti 2013! O r k a r  i n t e. Att ha 45 minuters resväg till förskolan är inte kul. Det är jobbigt att åka med en tvååring varje dag men det är inte bara resan utan den missade tiden också. Istället för att vara i parken och leka står vi och väntar på en försenad buss eller trängs på en tunnelbanan och lilla får en klassiskt utbrott för att han inte fick trycka på dörröppningsknappen innan vi gick in och jag känner hur svetten börjar rinna, hur jag har för mycket kläder på mig och hur alla på tunnelbanan hatar mig och lilla och det gör mig ännu mer stressad och svettig. Men det finns ett litet hopp. Ett föräldrakooperativ som bara ligger 15 minuter bort och som dessutom går att promenera till på fina gångvägar bland träd och vatten. Och som verkar skitbra. På måndag får vi besked om lilla får plats där till hösten eller inte. En helg av väntan. Det känns lite som en idolaudition. Vi har försökt charma in oss. Gjort vårt bästa. Tagit på oss våra finaste kläder (not!). Och nu väntar vi på juryns (styrelsens) dom. "Grattis, ni har en plats" eller "Ni har helt fel stil, hur trodde ni att ni hade en chans?". På måndag alltså. Dör förhoppningsorosnervösdöden. HOPPAS!