Strandstressen

Jag älskar att åka till havet, till en strand med matsäck packad i kylväskan och en härlig picknickfilt att ligga på med sommar på radion blandat med ljudet från vågorna. Det gör mig lycklig ända in i själen. Och att bada! Jag ska aldrig aldrig aldrig sluta bada. I veckan när vi var ute vid Björnö fick jag en ahaupplevelse när jag simmade under vattnet. SIMMA UNDER VATTNET ÄR GREJEN!!!! Först så simmar man helt vanligt, damdidamdidam, och sen - DYK! Alla ljud från vattnet, lekande barn och gnällande föräldrar bara POFF! Det blir så tyst som i en annan värld. Och när man kommer upp känner man sig helt frisk och pigg av det härliga havsvattnet. Appropå gnälliga föräldrar så verkar det krylla av dom på sandstranden av någon anledning. En vanlig mening från gnällande föräldrar på stranden är: "Slutar du inte nu så går vi hem" eller "Nej, nu går vi hem" eller varför inte klassikern "Nämen sluta, nu blir du ju sandig". Ehh, ja, ni är på en strand? Såhär alla föräldrar: Acceptera att era barn blir både blöta och sandiga på en sandstrand. Det är okej och inget att gnälla över. Tål ni inte sand finns det poolbad lite varstans ni kan åka till mer era barn, eller kanske stanna hemma helt och hållet så slipper era barn bli blöta också, för vatten är ju besvärligt alltså. Särskilt när det är sol och semester och blöta kläder torkar på en halvtimme.