Julförberedelser

Tänk att det går att komma hem sent en fredagskväll efter att ha handlat julgran och sex kassar mat med två barn och alla fortfarande är på bra humör. Ville bara säga det, sjukt glad :D :D :D

Stolt och skäms

Igår var storebror hemma hos en kompis från förskolan. Han har varit där förut och imponerade både då och nu stort vid matbordet. Han smakar på allt och är väldigt positiv till maten även om det är nya smaker. Han säger aldrig att maten är äcklig, gillar han inte äter han det han gillar och om det då råkar vara pajskalet bara så får det vara så. Oftast gillar han. Så jag blir lite stolt ändå.  Han framstår som ett så trevligt barn. Efter maten upptäcktes dock att barnen hade målat små gubbar på väggen i barnrummet. Min son väggmålaren hade varit framme igen och fått med sig sin kompis på buset (han erkände alltihop senare). Han har bara senaste året målat på en beige soffa, en säng och nu en vägg. Så piiinsamt.

Grönkål för en grönare jul

Grönkål, varför har jag aldrig ätit det? Jag visste inte ens hur det såg ut när jag skulle leta upp det i grönsaksdisken. Det ser ut som stora blad ihopsatta i ett knippe vet jag nu. Jag har även lärt mig matbegreppet "repa grönkål" som innebär att dra av dom bitar av bladet som är goda från den rätt kraftiga stjälken. Jag har länge letat efter en vegetarisk maträtt till julbordet och provat diverse grönsakslådor, vegetariska janssons, filodegspajer utan att hitta en rätt som 1. är god 2. är julig. Nu har jag den, detta kommer bli min klassiker på julbordet! Grönkålspaj med chèvre och valnötter. Så jäkla god! (Jag var ju tvungen att provgöra den en gång innan julafton). Receptet finns här!

Tankar om döden

Mycket tankar om döden nu för fyraåringens del. Jonas mormor dog för två veckor sedan och på onsdag ska vi på begravning. Jag pratar med honom om kistan i kyrkan där man kan lägga blommor eller något annat, en teckning eller pärlplatta.
Fyraåringen: Kommer det ut en propeller ur kistan sen så den kan åka upp till himlen?
Jag: Njää, det är lite svårt att förklara. Det är kroppen som är i kistan. Den åker inte upp till himlen.
Fyraåringen: Själen åker upp till himlen.
Jag: (sjukt lättad över att han känner till begreppet "själ") Jaaa just det! Men vet du vad en själ är?
Fyraåringen: Ja såklart *pekar på sin häl*

Rivningshuset

Jag och storebror har gjort ett lägenhetspepparkakshus. Det gick sådär, pepparkakan blev liksom inte helt hård. Och jag brände mig på det smälta sockret och fick största brännblåsan ever. Men med hjälp från Maja fick vi tillslut ihop det. Ganska snett och oklart hur länge det kommer hålla ihop, väggarna håller på att ge vika men storebror är väldigt glad över huset i alla fall.

Ett erkännande

Att leka i parken. Att få vara ute i friska luften. Spendera tid gungandes sitt älskade barn. Att bli bjuden på sandkakor och te på sandlådekanten. Underbart. INTE! Jag hatar verkligen att vara i lekparker, jag blir så fruktansvärt uttråkad. Jag är typiskt en sån som gärna skulle spela cancy crush och kolla facebook istället för att kolla på mitt barn om jag inte la band på mig. Ute - ja! Skogen - ja! Men lekparker... Nää.

Helgerna

Vardagarna bara flyger fram och vips så är det helg. Helgerna är så fina. Så skönt att få vara tillsammans hela familjen och skönt att få mer avlastning med barnen och exempelvis kunna gå en promenad själv, sticka, baka ostört och så vidare. Snart firar vi ett år med landställe! Efter att ha testat lite olika fritidssysselsättningar har vi nu äntligen hittat rätt. Segling var inte riktigt vår grej och kajakerna vi köpte stod mest och dammade hos mina föräldrar. Jag förstår att min pappa var skeptisk när jag berättade att vi skulle köpa landställe och han tyckte att vi borde hyra i något år först för att förstå hur det är. Det blev inget hyresobjekt utan en underbar stuga <3 (även om jag fortfarande egentligen drömmer om ett rött torp)