onsdag 30 april 2014

Bloggkrisen

Här skulle det kunna vara en fin bild på en smarrig tårta. Jag skulle ha kunnat bakat den i påskas och jag skulle ha kunnat delat med mig av receptet. Eventuellt skulle jag även  kunnat lagt in en gullig bild på mitt ena barn som äter tårtan i vårsolen. Jag skulle kunnat skrivit att det var så skönt att det blev så varmt denna påsk. Och lagt upp en bild på alla påskliljor vi har på tomten.

Eller så hade jag kunnat skriva om hur jag började påskafton med att misslyckas med en sockerkaka. Vem i helvete misslyckas med en sockerkaka? Jag skulle ha kunnat skriva om hur extremt trött jag var där på morgonen och att allt bara blev fel. Hur jag lyckades få tårtkrämen att skära sig och hur jag fick slänga allt. Hur jag fick gå och ta en så lång dusch varmvattnet räckte till för att starta om dagen. Jag skulle kunnat skriva om att jag bara ville gå och lägga mig och sova istället för att fira påsk.

En kompis har slutat blogga. Hon pratade om hur man visar upp sitt liv. Bara vissa vinklar och visst ljus får vara med. Lite snyggare i Instagram, som Stefan Sundström sjunger på sin senaste skiva. Och jag håller med, jag känner också så. Och vem bloggar jag för? Tillslut efter min omstart blev det en asgod tårta. Och den känns ju mer frestande att fota och skriva om, än geggan i papperskorgen.

tisdag 29 april 2014

Kris

Jag som skrockat och sagt att trettioårskris, det kommer inte drabba mig. Jo, visst förstår jag att det kan infinna sig en kris hos vissa. Ja, det vanliga.. vem ska jag leva med? Kommer jag få några barn? Biologiska klockan tickar osv. Men jag har ju min man och mina två barn. SÅATTE. Tji fick jag, mitt namn är kris. Boendekris, jobbkris, bloggkris (den största av alla kriser!), kompisrelationskris, yrkesvalskris och så vidare. Jag satsar på att ha löst krisen innan jag fyller trettio om ungefär exakt ett år. Känns bra att ha styrt upp det hela med en plan. 

Sju månader


Ja, jag vet, bloggen är försummad. Men här kommer den obligatoriska månadsrapporteringen i alla fall. Lillebror tar sig fram hyffsat nu. Han kryper några steg ibland, men mest tar han sig fram på andra sätt. Men känns som att han kommer komma på grejen vilken dag som helst nu. Han är oftast glad men har senaste dagarna haft någon slags gnällsvacka. Troligtvis pga frustrationen över krypandet. Hehe, typiskt att man (jag!) alltid ska hitta förklaringar. Det känns liksom lite lättare då. Manba: Äh, det är nån utvecklingsfas, det går över snart. 

Han är en morgonmänniska och somnar gärna innan 19 på kvällarna. Jag är helt chockad. Kan mitt barn somna klockan 19? Storebror som har så svårt att somna på kvällarna. Nackdelen är att lillebror vaknar alldeles för tidigt för min smak. Å så vaknar han dessutom en gång i timmen å vill amma hela nätterna. Men men, det går väl över det med snart. Mat äter han dock mycket och gärna! Så himla kul! Även där är jag helt ovan från storebror. Kul att det kan bli så olika. En matvrakig morgonunge och en spinkig kvällsunge.

måndag 14 april 2014

Livet på landet

Eftersom jag nu är ensam med barnen blir det ingen pw på egen hand vilket annars har blivit min förmiddagsrutin när vi är på landet. Däremot lyckades jag locka med storebror att gå en promenad medan lillebror sov i barnvagnen. Tricket var att utlova att titta på olika djur och fika med varm choklad. Det blev en 8 km-runda där storebror satt på vagnen när det var väg och gick själv när det var skog. Det hela blev succé, jag tror storebror yttrade ordet "härligt" i olika sammanhang minst 20 gånger. Gullunge!








lördag 12 april 2014

Skogsterräng

Äntligen är vi på landet igen. Jag och barnen ska vara kvar efter helgen när Jonas jobbar. Totalt tio dagar. Så fort jag kommer ut i skogen är det som om jag kan andas bättre. Inget brus från E4an, bara fågelkvitter. Skulle vilja ha det såhär jämt.




lördag 5 april 2014

Kortsiktigheten

Efter sex månader utan mer sammanhängande sömn än tre timmar som mest blir nätterna lite som ett töcken. Lillebror har senaste tiden vaknat en gång i timmen. Målet är hela tiden att få somna om så fort som möjligt. Av någon anledning försvinner alltid nappen mystiskt på natten och förutom nappen som ibland får honom att somna om är amning enklaste och snabbaste sättet. Så, vad gör jag då när jag i mörkret famlar över lakanet i dubbelsängen för att hitta nappen utan resultat? Fort in med tutten i munnen för att fortast möjligaste få somna om. Det logiska hade ju annars kanske varit att lägga 30 sekunder på att på riktigt leta fram nappen. Längre tid hade det troligtvis inte tagit. Och att ha nappen återfunnen hade säkert underlättat resten av natten, men varför lägga 30 sekunder på att leta napp när det tar två sekunder att stoppa in tutten i munnen på ungen? Typiskt kortsiktigt agerande som min hjärna bedömmer som bästa alternativet där i natten.

tisdag 1 april 2014

Blåögd frukost

Att bli sex månader innebär också (oftast) att ögonfärgen är fastslagen. Så sorry alla som hoppades på något annat än blått, för blå ögon är precis vad lillebror verkar ha fått. Här äter vi frukost, lillebror med aprikosgröt i hela ansiktet och storebror räknar hur många sekunder jag har på mig att fota honom. Jag hann precis kan man säga.