Mitt barndomshem (nästan)

Nu ska mina morföräldrars radhus säljas. Det känns vemodigt. Eftersom jag bodde på flera olika ställen under min uppväxt har deras radhus blivit som mitt barndomshem. Det var ju alltid samma. Nu låter det ju som att jag flyttade runt hur mycket som helst under min uppväxt och så var det ju inte riktigt men den lägenhet mina föräldrar bor i nu har jag ju inga direkta band till. Jag var i radhuset själv förra veckan och det kändes så sorgligt att gå runt i alla utrensade rum, känna alla dofter och höra ljudet från trappan som knarrade på det där väldigt speciella sättet. Det knarrandet jag alltid hörde när jag satt ihopkurad i soffan på övervåningen med en stickning i knät när mormor kom upp med brickan lastad med "java", mandelkubb och hemmagjord vinbärssaft i en stor ölsejdel. Min lilla mormor! Jag tog med mig en stor bunt med ritpapper hem till lilla som ändå skulle ha kastats. Igår när han tog fram ett ritpapper så spred sig doften av mormor och morfar i hela rummet. Hur i helvete kan ett pappersark dofta så mycket kärlek och barndom? Helt sjukt.

Mästerbagaren

Jag har fått mitt livs bästa baktips från svt-kocken Jesper Långström, nämligen att göra sin egen jäsugn! Såhär va, när du bakat ut bröden/bullarna på plåten så ställer du in den i en avstängd ugn med en form med varmt vatten under. Det jäser så jäkla bra! Kolla brödet jag bakade till middagen, det tog 30 min så hade dom svällt upp till mer än dubbla storleken!

Prag

Sist jag var i Prag var det april men vädret var som en svensk juni. Min logiska slutsats var då att februari borde vädret vara som en svensk april. Det är det inte. Svinkallt och snö. Vi satsar mest på att äta god mat. Exempelvis under en stjärnhimmel.

Hejdå lilla

I morse pussade jag lilla hejdå för att gå och jobba ett dygnspass följt av en Pragresa. Kommer alltså inte träffa honom förrän söndag kväll. Nytt rekord för oss att vara ifrån varandra och det känns så himla långt, jag kommer få abstinens. Men fan va kul det ska bli!

Plask

Detta får mig att tänka på en viss findus.

Ahh

Piggaste helgen på flera veckor. Vi har varit på landet och jag hade laddat upp med 15 avsnitt dexter på datorn å jag har inte sett ett enda! Det kan jämföras med att jag sett 13 avsnitt tidigare i veckan pga det har varit ungefär det jag orkat med. Känns hoppfullt inför kommande helg som ska spenderas med Maja och syster i Prag. Maja är allt lite orolig att jag ska däcka  åtta om kvällarna men det hoppas jag vi slipper. Nu är det dags att ta igen lite dexter nu när ungen sover och Jonas är ute och promenerar.

Min säng är ockuperad av ett barn och en gigantisk gosedjurshund

Kanna

Idag var Hannah med familj och besökte oss på landet. Så himla kul att ungarna äntligen leker helt fint och bra! Dom är så stora nu. Vi fick en landetinflyttningspresent också, bland annat den här kannan. Är den inte snyggast i hela världen?

Ko

Upptäckte just vilken makaber kylskåpsmagnet som ingick i landställeköpet. Och vi som inte ens äter kött. Kanske ska pyssla om den så det står meat is murder där huvudet skulle vara.

Gungstol

Jag har ärvt min gammelmormors gungstol nu när min morfar gick bort. Den har hittat sin plats på landet men jag tänkte klä om den. Och kanske måla om trät? Eller inte? Svårt med gamla saker, jag vill inte förstöra dom men jag vill ju att dom ska vara fina.

prata om det

Det finns många saker som det inte pratas om. Sexuella övergrepp till exempel. Det pratas heller inte så mycket om döden eller om sorg över huvud taget. Och det pratas inte om missfall. När en kvinna får ett positivt graviditetstest och upprättar en kontakt med den svenska mödravården får hon med största sannolikhet rekommendationen att inte berätta om sin graviditet förrän 12 veckor har passerat. Anledningen är att under de 12 första veckorna är missfallsrisken stor och det skulle ju vara tråkigt att efter att ha berättat en positiv nyhet behöva berätta att det blev ett missfall. Fast ändå så himla bakvänt. Är det inte OM det slutar i ett missfall som det faktiskt skulle behövas lite informerade nära och kära runt omkring som kan stötta? Jag tror det handlar så himla mycket om rädsla för sorg. Det är inget man ska dela. Jag fick ett missfall i november i vecka 8. Det sög så in i helvete men jag är glad att folk runt omkring visste. För vi följde inte mödravårdens råd och höll käften i tre månader om det fantastiska och sedan det fruktansvärda som hände. Lyckligt lottade som vi är blev vi gravida direkt igen. Är nu i vecka 9 och håller alla tummar och tår för att det ska gå hela vägen denna gång. Btw därför jag inte bloggat på två veckor, jag har SOVIT. Herregud alltså, gravidtröttheten från helvete.

Bokstäver

Lilla är väldigt intresserad av bokstäver. Hör hur han sitter med en bokstavsapp i baksätet och ljudar. "R, rrr, som i räv. S, sss, som i snigel." Han är grymt duktig. Sen hör jag "Z... en konstig bokstav" och "Q... den tar vi bort". Vad hände med zebra och quetzal??? ;-)